Det ökade kravet på full närvaro

Jag har funderat en del över ordet ”närvaro”. Dagligen hör man upphetsade diskussioner om hur dessa satans verktyg, mobiler alltså, plockar uppmärksamheten från det fysiska mötet. Det må väl på ett sätt vara sant, och jag har själv upplevt frustration när en vän eller kollega inte riktigt är med för att det finns något, eller någon annan, som är minst lika intressant på andra sidan cyberlänken.
sprucken iphone

MEN det finns också en annan aspekt. Numera tycks vi tro att svårigheten med att vara 100 % närvarande helt är mobilernas fel och fullständig närvaro åstadkommer man genom att stänga av mobilen. Alltså, handen på hjärtat, det är väl inte bara jag som genom alla mina levnadsår faktiskt utvecklat en fantastisk förmåga att stänga av öronen en stund under en föreläsning, i ett långrandigt möte eller kanske i samtal om något jag inte vill vara en del av…?

Det tycks mig ha utvecklats ett KRAV på att är man IRL, P2T, osv så SKA man helt enkelt ge 100 % uppmärksamhet tills annat sägs (dvs att det är ok att kolla mobilen, eller gå och kissa…). Ser jag till mig själv har jag aldrig lyckats vara fullt koncentrerad mer än i 10 minuter i stöten, sen behöver jag en liten omskakning av hjärnan för att kunna fortsätta.

Jag menar inte att det på något sätt är bättre att ha mobilen igång under ett möte, men det verkar har utvecklats en övertro på vår förmåga att fokusera. Att hålla full koncentration på en annan person bara för att den råkar vara i samma rum får inte, menar jag, betraktas som en dygd. Man får inte glömma att hjärnan behöver mer än en svängom under en timme för att behålla skärpan.

Annonser
Publicerat i beteende, debatt, mänskligt | 3 kommentarer

 Den här bloggen är lite sovande. Anledningen är att jag sedan 2011 bl a driver ett folkmusikprojekt med ungdomar och folkmusiker i Blekinge, södra Estland och nordöstra Polen. Om allt vi gör kan man läsa om på nedanstående bloggar. Men jag tror att det kommer att bli lite mer liv här lite senare i höst…

Baltic Sea Inter Cult

Folk Practice Academy

 

Notering | Posted on by | Lämna en kommentar

Minnesbilder

Minnesbilder från Bessmans Kvarnenkonsert, Korrö, 2011

Notering | Posted on by | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Kökskonserter à la Bessman

Under våren håller Bessman en serie vi kallar Kökskonserter. Kökskonserter är vad det låter som, dvs konserter hemma i folks kök (eller vardagsrum). Målet är att få möjlighet att återta kammarkonsertens intima möte med sin publik, något som vi tycker går förlorat på de stora festivalscenerna.

Att hålla små konserter gör det också tillgängligt på fler än ett sätt. Dels kan vi hålla konserter på platser där det annars aldrig anordnas några och dels är apparaten omkring en kökskonsert så enkel – ingen ljudförstärkning, inget extra ljus, ett opretentiöst upplägg – att vi själva lätt kan iscensätta.

Publicerat i Bessman, Folkmusik, Gig, Konserter, Sång, Visor | 2 kommentarer

” Och jungfrun hon sitter i buren och syr”

En ganska vanlig fras om man hört en och annan medeltida ballad. Ballader har ju en förmåga att skapa bilder i huvudet. Varje vers blir som en scen på en storyboard för en film. Vilken bild skapar då versdelen ovan? Är hon fängslad?

Nej, ”buren” i medeltida arkitektur är givetvis det vi idag kallar burspråk. Burspråk ser vi överallt på villor från 80-talet, men hur ofta ser man en bur.

Tallinn är en fantastisk stad med bevarade medeltida detaljer. Och här hittar man en intakt medeltida bur över stadsmuseets ingång:

Publicerat i Folkmusik, Medeltida ballader, poesi, Sång | Märkt | Lämna en kommentar

Kom och dansa i mitt kök…

Igår kväll fylldes huset av spel och sång. Jag och äldsta dottern bjöd våra folkmusikvänner (och ett par till) till julstuga – vi spelade, sjöng och gjorde sånglekar.

Ett vansinnigt trevligt sätt att tillbringa en kväll med goda vänner. Och är det månne sånglekens år i år…? Det känns som om allt fler upptäcker hur kul man kan ha med sånglekar, det är enkelt och alla kan vara med, ung eller gammal, spelman eller inte…

En av vännerna som inte är så svängd i folkmusikkretsar ringde idag och tackade för en rolig kväll. Och vi kom att diskutera hur unik folkmusiken är, där man bara kan ta med sig sitt instrument och spela. Och även om några går iväg och spelar eller pratar i ett annat rum, så upphör inte musiken, övriga bara fortsätter spela.

Och det är väl just detta som alla borde få uppleva. Om man möter folkmusiken som publik på en konsert är det bara själva musicerandet som man kan uppleva och kanske också värdera, men hemma hos någon, när man sjunger ballader, spelar några låtar och gör några lekar, där får man VERKLIGEN UPPLEVA vad folkmusik handlar om. Musicerandet i sig må vara viktigt, men det har tillkommit något mer i sammanhanget.

Fler såna aktiviteter borde uppmuntras och kanske det inte alltid har med musik att göra. Minns t ex hur min mor gick på syjunta en gång i månaden.

”Kom och sjung en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och pyssla en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och baka lite med mig, men ta med eget fika…”, ”kom och dansa i vårt kök, men ta med eget fika…”

För det är just det där med ”eget fika” som gör det mycket enklare att genomföra. Ska man bjuda på något ätbart, så blir det plötsligt mer att planera och man måste till exempel veta hur många som kommer. Och som värdinna ska man plötsligt ägna sig åt kaffekokning och plockande med disk. Tar alla med sin egen korg, så är det bara att köra på!

Gustafs skål...

...den bästa skål av alla skålar...

Julbuskspel...?

Jag testar lite halling...

Publicerat i Dans, Folkmusik, jamma, Sång, sånglekar, Traditioner, Visor | 1 kommentar

Nordic Harpmeet

I mitten av oktober i Broby Gamle Skole i Danmark, samlades harpo- och strängspelare från hela Nordeuropa för att förkovra sig i historia, visor, medeltida ballader och framför allt instrument som harpor, kantele, psalmodikon, lyror, mm.

Stämningen var familjär och miljön fantastisk med bra boende, kökspersonal och en fd gympasal där man lätt kunde sjunga och dansa.

Temat i år var den medeltida balladen, men det var uppenbart att vi tog vägar till strängaspel via många spännande stigar, som tidigmedeltida engelsk poesi, kvintsång från Island, hovmusik i Norge under högmedeltiden, äldre psalmtradition och allt som skapar en historisk tapet till alla fascinerande stränginstrument.

Vi var fyra deltagare som reste från Blekinge – Blekings harpor – ett projekt som uppstod i samband med Kung Byxlös. Vi var särskilt inbjudna att berätta om vårt harpprojekt där vi gått från 0 till 700% harpister på ett halvår.

Det var en entusiastisk och inspirerande publik som lyssnade, frågade och kom med uppmuntrande tips.

ett vackert instrument

Agnes och jag

Jag berättar med inlevelse om Kung Byxlös

Blekings harpor

Agnes

När vi väl var på plats upptäckte vi ganska snart att vi bara var några kilometer från Sorø kloster där Drottning Margaretas son, Olof, begravdes 1387. Vi var givetsvis tvungna att göra ett besök och fann många spännande byggnader. Tyvärr, kunde vi inte göra någon närmare undersökning av kyrkan (som i o f s blivit ombyggd flera gånger sedan dess), eftersom det var högmässa just då.

Sorø klosterkyrka

I Sorø på spaning efter Kung Olof...

Spännande byggnader intill

Inramning

Och hur tänkte dom nu då...?! Bara i ett kloster kan man komma undan med detta....

Publicerat i Folkmusik, harpor, Instrument, Kung Byxlös, Medeltida ballader, teatermusik | Lämna en kommentar