…och så har man byggt ut hela sitt digitala själv överallt, med privat och jobb i en enda sörja. Nåja, vill man se lite mer av vad jag egentligen sysslar med just nu så tycker jag att man ska kolla in följande:
Astrid Selling – om mig som spelman och folksångerska Rappskall – kulturarvsprojekt i Ronneby med historia, teater, sång och hantverk KULDRUM – storytelling around the Baltic Sea (Sverige, Estland,Lettland) Musikcentrum Syd – verksamhetsledare på kontoret i Malmö Blaustjyng – folkmusikkör som sjunger visor från södra Sverige i stämsång Varenda Music – kompositionsduo, som skriver för teater och kör (tillsammans med Elisabeth Ekman) Kantlåt – trio med inspiration från Norge i väst till Ryssland i öst ILMA – a cappellagrupp som faktiskt inte har något digitalt alls. Nästa konsert är 12 dec 2021 i Mariedalskyrkan i Karlskrona 🙂
Jag har funderat en del över ordet ”närvaro”. Dagligen hör man upphetsade diskussioner om hur dessa satans verktyg, mobiler alltså, plockar uppmärksamheten från det fysiska mötet. Det må väl på ett sätt vara sant, och jag har själv upplevt frustration när en vän eller kollega inte riktigt är med för att det finns något, eller någon annan, som är minst lika intressant på andra sidan cyberlänken.
MEN det finns också en annan aspekt. Numera tycks vi tro att svårigheten med att vara 100 % närvarande helt är mobilernas fel och fullständig närvaro åstadkommer man genom att stänga av mobilen. Alltså, handen på hjärtat, det är väl inte bara jag som genom alla mina levnadsår faktiskt utvecklat en fantastisk förmåga att stänga av öronen en stund under en föreläsning, i ett långrandigt möte eller kanske i samtal om något jag inte vill vara en del av…?
Det tycks mig ha utvecklats ett KRAV på att är man IRL, P2T, osv så SKA man helt enkelt ge 100 % uppmärksamhet tills annat sägs (dvs att det är ok att kolla mobilen, eller gå och kissa…). Ser jag till mig själv har jag aldrig lyckats vara fullt koncentrerad mer än i 10 minuter i stöten, sen behöver jag en liten omskakning av hjärnan för att kunna fortsätta.
Jag menar inte att det på något sätt är bättre att ha mobilen igång under ett möte, men det verkar har utvecklats en övertro på vår förmåga att fokusera. Att hålla full koncentration på en annan person bara för att den råkar vara i samma rum får inte, menar jag, betraktas som en dygd. Man får inte glömma att hjärnan behöver mer än en svängom under en timme för att behålla skärpan.
Den här bloggen är lite sovande. Anledningen är att jag sedan 2011 bl a driver ett folkmusikprojekt med ungdomar och folkmusiker i Blekinge, södra Estland och nordöstra Polen. Om allt vi gör kan man läsa om på nedanstående bloggar. Men jag tror att det kommer att bli lite mer liv här lite senare i höst…
Under våren håller Bessman en serie vi kallar Kökskonserter. Kökskonserter är vad det låter som, dvs konserter hemma i folks kök (eller vardagsrum). Målet är att få möjlighet att återta kammarkonsertens intima möte med sin publik, något som vi tycker går förlorat på de stora festivalscenerna.
Att hålla små konserter gör det också tillgängligt på fler än ett sätt. Dels kan vi hålla konserter på platser där det annars aldrig anordnas några och dels är apparaten omkring en kökskonsert så enkel – ingen ljudförstärkning, inget extra ljus, ett opretentiöst upplägg – att vi själva lätt kan iscensätta.
En ganska vanlig fras om man hört en och annan medeltida ballad. Ballader har ju en förmåga att skapa bilder i huvudet. Varje vers blir som en scen på en storyboard för en film. Vilken bild skapar då versdelen ovan? Är hon fängslad?
Nej, ”buren” i medeltida arkitektur är givetvis det vi idag kallar burspråk. Burspråk ser vi överallt på villor från 80-talet, men hur ofta ser man en bur.
Tallinn är en fantastisk stad med bevarade medeltida detaljer. Och här hittar man en intakt medeltida bur över stadsmuseets ingång:
Igår kväll fylldes huset av spel och sång. Jag och äldsta dottern bjöd våra folkmusikvänner (och ett par till) till julstuga – vi spelade, sjöng och gjorde sånglekar.
Ett vansinnigt trevligt sätt att tillbringa en kväll med goda vänner. Och är det månne sånglekens år i år…? Det känns som om allt fler upptäcker hur kul man kan ha med sånglekar, det är enkelt och alla kan vara med, ung eller gammal, spelman eller inte…
En av vännerna som inte är så svängd i folkmusikkretsar ringde idag och tackade för en rolig kväll. Och vi kom att diskutera hur unik folkmusiken är, där man bara kan ta med sig sitt instrument och spela. Och även om några går iväg och spelar eller pratar i ett annat rum, så upphör inte musiken, övriga bara fortsätter spela.
Och det är väl just detta som alla borde få uppleva. Om man möter folkmusiken som publik på en konsert är det bara själva musicerandet som man kan uppleva och kanske också värdera, men hemma hos någon, när man sjunger ballader, spelar några låtar och gör några lekar, där får man VERKLIGEN UPPLEVA vad folkmusik handlar om. Musicerandet i sig må vara viktigt, men det har tillkommit något mer i sammanhanget.
Fler såna aktiviteter borde uppmuntras och kanske det inte alltid har med musik att göra. Minns t ex hur min mor gick på syjunta en gång i månaden.
”Kom och sjung en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och pyssla en stund, men ta med eget fika…”, ”kom och baka lite med mig, men ta med eget fika…”, ”kom och dansa i vårt kök, men ta med eget fika…”
För det är just det där med ”eget fika” som gör det mycket enklare att genomföra. Ska man bjuda på något ätbart, så blir det plötsligt mer att planera och man måste till exempel veta hur många som kommer. Och som värdinna ska man plötsligt ägna sig åt kaffekokning och plockande med disk. Tar alla med sin egen korg, så är det bara att köra på!
I mitten av oktober i Broby Gamle Skole i Danmark, samlades harpo- och strängspelare från hela Nordeuropa för att förkovra sig i historia, visor, medeltida ballader och framför allt instrument som harpor, kantele, psalmodikon, lyror, mm.
Stämningen var familjär och miljön fantastisk med bra boende, kökspersonal och en fd gympasal där man lätt kunde sjunga och dansa.
Temat i år var den medeltida balladen, men det var uppenbart att vi tog vägar till strängaspel via många spännande stigar, som tidigmedeltida engelsk poesi, kvintsång från Island, hovmusik i Norge under högmedeltiden, äldre psalmtradition och allt som skapar en historisk tapet till alla fascinerande stränginstrument.
Vi var fyra deltagare som reste från Blekinge – Blekings harpor – ett projekt som uppstod i samband med Kung Byxlös. Vi var särskilt inbjudna att berätta om vårt harpprojekt där vi gått från 0 till 700% harpister på ett halvår.
Det var en entusiastisk och inspirerande publik som lyssnade, frågade och kom med uppmuntrande tips.
ett vackert instrument
Agnes och jag
Jag berättar med inlevelse om Kung Byxlös
Blekings harpor
Agnes
När vi väl var på plats upptäckte vi ganska snart att vi bara var några kilometer från Sorø kloster där Drottning Margaretas son, Olof, begravdes 1387. Vi var givetsvis tvungna att göra ett besök och fann många spännande byggnader. Tyvärr, kunde vi inte göra någon närmare undersökning av kyrkan (som i o f s blivit ombyggd flera gånger sedan dess), eftersom det var högmässa just då.
Sorø klosterkyrka
I Sorø på spaning efter Kung Olof...
Spännande byggnader intill
Inramning
Och hur tänkte dom nu då...?! Bara i ett kloster kan man komma undan med detta....
Lördagen på Linköpingsfestivalen beredde en hel del inspiration. Nu tänker jag inte alls ge någon helhetsbild av festivalen. Det kan jag inte; jag insåg framåt natten att jag lyckats bese och belyssna bara några procent av det fantastiska utbudet.
Man ska ju hinna så mycket annat också; passa på att jamma med gamla kompisar (vi hamnade på damtoan…), bara sitta och snacka (vi hamnade i caféet med Anno 2010 som bakgrundsmusik…mumma!!), dansa lite (pols till Erik Røines mungiga i Rotundan) och faktiskt själv också ha konsert!
Vi – Bessman – hade vår konsert i Cupan på lördagseftermiddagen. En mycket balladkunnig publik hade samlats och vi njöt av varje sekund. Det blev en fantastisk konsert.
Grant så vet jag var den rike mannen bor...
En känga dock till festivalarrangörerna som inte tycks förstå hur sång är en egen genre, med massor av sångnördar som vill se så mycket sång det bara går och upptäcker att Bessman, Kraja och Ulrika Gunnarsson ligger i princip under samma två-timmars-pass. Stort MINUS! Det hade också till följd att inga av oss sångare kunde gå på varandras konserter!!
En annan av mina höjdpunkter under kvällen var Ragnhild Furebotten och hennes brassband och hallingdansare. En vansinnigt bra föreställning där den läckra kombinationen smakade särskilt gott. Ragnhilds fantastiska spelteknik kan man bara drömma om, men måste nog ge en ännu större eloge till det fantastiska brasset och framför allt tubaisten, som spelade skiten ur alla. Längtar nu efter att få dansa pols till en tuba!!
Just nu pågår Linköpingsfestivalen. Igår kväll var det Studentspelmanslags-VM och massor av spännande konserter. Just nu så här på lördagseftermiddagen pågår workshops, medan Bessman har haft rep och nu förbereder sig för sin konsert i Cupan kl 17.00.
Jag körde lite Bambuser under kvällen, dom kan man titta på här: astridss
Astrid Selling 