Riksspelman 100 år

I helgen (5-8 aug) blir det stor fest i Stockholm – Riksspelman 100 år. I år är det 100 år sedan den första uppspelningen för Zornmärket hölls och detta firas med att riksspelmän från hela landet drar till huvudstaden. Torsdagen och fredagen ägnas åt seminarier, diskussioner och konserter, och en massa spel på stan.

Och som riksspelman har man också blivit inbjuden till självaste landshövdingen på ett quick-cocktail-party i Tessinska palatset 🙂

Lördag och söndag, då håller vi till på Skansen. Vill du höra Blekingelåtar och visor finns det två tillfällen under lördagen. Antingen beger du dig till Skånegården kl 14.30 eller till Blekingegården (Kyrkhultsstugan) kl 16.45. Då kommer Carina Klein och jag garanterat att spela något från Kyrkhult och även ett par låtar från en notbok från Karlskrona daterad 1773.

Detta inlägg publicerades i Folkmusik, Konserter, Visor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Riksspelman 100 år

  1. Martin skriver:

    Hej Astrid!

    Jättetrevlig blogg du har!

    Jo, jag fullkomligt älskar den svenska folkmusiken och har den största respekt för dess interpreter. Jag besöker regelbundet Ransäterstämman, där jag också brukar dansa.

    Sedan 70-talet har den svenska folkmusiken utvecklats kollossalt musikaliskt, men jag skulle gärna se en motsvarande utveckling på textsidan. Det här beskymrar mig mycket. För det är min övertygelse att det är först då som folkmusiken kan nå ut ordentligt till den stora allmänheten, dvs när den ger sig i kast med vår tid och de livserfarenheter människor gör här och nu. Nu finns det bara enstaka försök i den riktningen. Swåp, Allan Edwall och Alla Fagra är de enda jag kan erinra mig.

    Jag tycker förstås att man kan fortsätta sjunga de äldre sångerna från 1700- och 1800-talet parallellt, men jag tror tyvärr att folkmusiker marginaliserar sig själva genom att låta den i så hög grad dominera och vägra ta in samtiden i texterna.

    Det är några funderingar jag änge haft. Hur tror du att det kommit bli så här och vad kan man göra åt den här utvecklingen?

    Allt gott!

    Martin

  2. astridss skriver:

    Hej Martin,
    Det är intressant fråga vad det är som gör folkmusik och hur den utvecklas. Men jag har nog lite olika aspekter på frågan.

    För det första så menar jag att det finns flera genrer i genren folkmusik. Man kan syssla med ensemblespel med mer eller mindre nya instrument, man kan spela i konsertsalar, man kan spela till dans eller så spelar man hemma i köket (icke att förglömma). Man kan söka efter nya stildrag eller så kan man försöka göra sig en bild av hur det lät på 1700-talet.

    Sen skapas det otroligt mycket nya visor i det här landet, som exempelvis Stefan Sundahl, Lars Winnerbäck, Melissa Horn, för att nämna några samtida, men nånstans känner man att de kanske inte riktigt befinner sig i genren för folklig vissång.

    Jag menar att en modern folkvisa måste ha det gamla sättet att göra en visa på – en äldre melodiform och en allmän vokabulär (med inte alltför moderna ord) – för att den ska kännas som folkmusik. Förskjuter man dessa element, så är vi inne i en annan genre.

    För att kunna skapa nya folkvisor måste man antingen ha en talang för viskomposition eller öva väldigt mycket. Det är svårt! Testa själv och gör en modern visa. Det är lite som att lägga hopplös Soduko 😉 Jag håller hela tiden på och bollar med idéer, texter, verser och melodier och det är inte lätt att få till något där alla bitar faller på plats. Och samtidigt vill man ha något att säga om livet just nu.

    Någon som jag tycker har lyckats väldigt väl är Esbjörn Hazelius. Det finns moderna drag i melodierna och texterna tycker jag känns moderna.

    Sen tror jag att dragningskraften till de gamla visorna är just att de berättar om hur det är att leva och det verkar inte har förändrats i grunden på flera hundra år – man känner igen sig.

    Lev väl
    /astrid

  3. Martin skriver:

    Astrid, tack så mycket för långt svar och intressanta tankar! Jag inser mer och mer att det är en komplex fråga.

    Jag tänker som så att det finns många nyskrivna låtar med en stark grund i svensk folkmusiktradition, t ex Klappvalsen, Vrålkåda, Det måste hända något och Kompositionslåten. Upphovsmännen står på en stark folkmusikalisk grund och lägger till lite av sig själva, andra kulturer och den tid som de lever i. De lämnar aldrig folkmusikgenren utan använder sig av verdertagna danserrytmer samt tonintervall som är typsiska för den svenska folkmusiken. Äldre låtar har också i många fall fått en ny musikalisk skrud sedan 1970-talet. Nya instrument och arrangemang har utvecklat den instrumentala folkmusiken.

    Jag tror att någon liknande skulle gå att göra med folkvisor. Vissa teman som kärlek med mera är tidlösa, men inramningen i folkmusiksammanhang är ofta 1700- och 1800-tal. Ord, uttryck, yrken, könsroller och den äldre lantliga miljön är typiska tidsmarkörer, som distanserar åhöraren från samtiden. Texterna får mest ett historiskt värde. Jag tror tyvärr att det skrämmer bort en stor del av den svenska befolkningen. De har mycket svårt att indentifiera sig med detta. Även tidslösa teman skulle må bra av att få en samtida inramning, menar jag. Man skulle t ex i vissa fall kunna göra den mer urban. Om sångsättet, rytmen, melodierna är detsamma eller liknande är min övertygelse at det skulle låta som svensk folkvisa men i en modern tappning. Stefan Sundströms och Lars Winnerbäcks tycker jag är mer direkt eller indirekt influerad av Bob Dylan och andra utländska singersongwriters än svensk folkmusik, både vad gäller rytm, sångstil och melodier.

    Sedan tror jag förstås att det är nödvändigt att gräva i visarkiven, att hitta nya sångskatter men här råder det en stor obalans mellan tradition och förnyelse här, tycker jag. Det är ovanligt med en textmässig förnyelse.

    Återkommer med fler reflektioner när jag har mer tid.

    Allt gott!
    Martin

  4. astridss skriver:

    Det kan du nog ha rätt i.

    Som både spelman, vissångerska och kompositör, så måste jag nog säga att det är absolut svårast att komponera visor. Sitter man och lirar lite på fiolen kan det trilla ut melodier av bara farten, att komponera en visa kräver i regel något helt annat. Texter måste ju också ha någon form av kvalitet; kanske är det så att man måste hitta nutida poeter man kan tonsätta i folklig stil? Så har ju 1900-talets visor – Fröding, Ferlin, m fl – kommit till.

    Men det görs ju en del kul nya visor också, som man kan låta sig inspireras av. Den här till exempel Hanna for på havet av Vurpa:

    http://www.myspace.com/vurpafolk

    /astrid

  5. Martin skriver:

    Vurpas visor var spännande och nyskapande. Tack för tipset!

    Jo, det fodras nog en del att knäcka koden, men när väl det är gjort öppnar sig många dörrar skulle jag tro. Alla Fagra är på väg. Deras kommande album, som kommer nu i höst, innehåller bland annat en låt om Falafel. Jag skulle gärna se fler texter om drömmar, stress, konsumtion, politik, feminsim, klimatförändringar, det mångkulturella samhället, samtida kärlekshistorier, ja allt som vi moderna människor brottas med. Bonde- och bygderomantik i alla ära. Det historiska perspektivet behövs, men folkmusiker kan betydligt bättre än så. Skriv om er egna liv, om era tankar och känslor här och nu. Svårare än så är det egentligen inte! Då är jag övertydgad om att ni som grupp skulle åtnjuta en betydligt större respekt hos allmänheten. Om pop- och rockmusiker kan så kan ni!

    Ko över Sarek är ett ännu ett utmärkt exempel på att man kan skriva om krigsindustrin och samtiden. Så det finns redan en handfull låtar att inspireras av.

    Om du är på bolla gärna texter med mig.

    Ha det så bra!

    Hälsningar Martin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s