Debatt och diskussion om Zornmärket

Så var då Århundradets spelmansstämma över. Stämman pågick i Stockholm från torsdagen den 4:e augusti till söndagen den 8:e. Under torsdagen hölls ett antal spännande seminarier och debatter på Musikmuseet.

Först ut var Märta Ramsten som berättade om Anders Zorn och hur han, med sitt starka intresse för traditioner och folkmusik, lade energi och resurser på att bevara och även faktiskt återskapa traditionerna kring Mora. Min bild av Dalarna har varit att man där haft en obruten tradition, men det visar sig att glappet, som varit tydligt i södra Sverige, faktiskt också fanns (eller riskerade att uppstå) i Dalarna.

Märta Ramsten och Anders Zorn

På eftermiddagen blev det paneldebatt, då David Kaminsky, Karin Eriksson, Ingrid Åkesson och Danne Lundberg som moderator. Kärnfrågan var, naturligtvis, hur Zornmärkets delas ut [För den som inte vet så erhåller man titeln riksspelman när man får zornmärket i silver efter att man spelat upp för zornmärkesjuryn. Läs mer här >> ], vem kan få det och varför?

David Kamnisky, Karin Eriksson, Ingrid Åkesson, Danne Lundberg

Genom åren har det alltid funnits frågetecken kring hur man ska spela. Vad är tradition? Varför tillåts endast vissa instrument? Varför kan man kula, men inte sjunga? osv. Frågor som också bearbetades under debatten, då självaste zornmärkesjuryn satt i panelen under fredagen.

Peter Pedersen, Gert Olsson. Verf-Lena, Danne Lundberg

Särskilt två frågor tycker jag kryddade diskussionerna:

1. Varför är det (och har alltid varit) så få kvinnor i zornmärkesjuryn. Diskussionen kom naturligtvis att ta gamla vanliga mönster, som man råkar på i andra sammanhang, och som man tror är ett jämställt sätt att resonera, dvs ”vi väljer inte efter kön, utan bara efter vad man har i huvudet”. Så följdfrågan blir då blixtsnabbt om inte kvinnor har tillräckligt i huvudet?! Och då blev det svårt att svara (som det brukar bli), eftersom man då indirekt skulle erkänna att man nog anser att män har mer i huvudet… fast det var ju inte så man menade. Zornmärkesjuryn speglar nog resten av samhället där man inte vill titta närmare på strukturer med underliggande och omedvetna värderingar, val och beteenden. Tyvärr, måste man nog även här göra sina val medvetet och fundera flera varv på varför man gör vissa val.

En sådan diskussion avslutas dessutom alltid, och också här, med den något förnedrande frasen att vi ska vara stolta och glada över de två kompetenta kvinnor som faktiskt finns i juryn…

2. Varför får man inte tralla? Även här hade juryn märkliga argument; ”det skulle bli så dyrt”…?? Detta uttalande baseras antagligen på två antaganden. För det första skulle trallare då ta uppspelningsplatser från instrumentalister, som då skulle lida för att de blir brädade av musiker utan utanpåsittande instrument. Instrumentalister verkar by default anses som ”riktiga” fokmusiker, vilket man då inte skulle säga om dom som använder stämbanden som instrument. För det andra kunde jag ana mig till en oro för att det skulle drösa in trallare i allmänhet. Dvs att gemene man skulle se sig som trallare om man inte trakterar instrument. Att tralla är inte hur lätt som helst. Om juryn testade att tralla en låt till dans skulle de ganska snabbt upptäcka att de varken har förmågan musikaliskt eller lungmässigt, utan att första träna i många år. Precis som man gör med instrumentalt spel.

Sen dök ju givetvis argumentet om att det i juryn inte finns någon med den kunskapen, men det är ju en aning tandlöst med tanke på att ett av huvudmålen i juryn är just att rekrytera medlemmar med olika kompetens.

Ulrika Gunnarsson (Svenskt Visarkiv och en av landets bästa trallare) hade dessutom hittat i arkiven att minst två personer blivit riksspelmän med särkild omnämning av deras sång (men de hade ju gått in till juryn med fiol i handen…).

På fredagen diskuterade panelen om motsvarigheter utomlands. I panelen satt Sofia Joons (Estland), Owe Ronström (Gotland, men med erfarenheter av folkmusik i andra länder) och Krister Malm (som bl a deltagit i folkmusik i afrikanska länder).

Sofia Joons, Owe Ronström, Krister Malm, Danne Lundberg

I den här diskussionen tror jag att man enades om att zornmärket och dess form är unik och att de stora fördelarna finns i utnämnandet på livstid och i det värde som riksspelmanstiteln har fått utanför folkmusikscenen. Till skillnad från tävlingar där man erhåller en titeln som i princip gäller för ett år och som sen måste återerövras på nytt. Den återkommande frågan här nog varför uppspelningarna för zornmärket inte sker framför en publik. Och där kan man se både för och nackdelar.

Detta inlägg publicerades i debatt, Folkmusik, Konserter, Sång, spelmansstämmor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Debatt och diskussion om Zornmärket

  1. Christina Frohm skriver:

    En viktig upplysning som kom fram vid debatten om fler kvinnor i Zornjuryn är att flera kvinnor bivit tillfrågade men avböjt erbjudandet.

  2. astridss skriver:

    Hej Christina,
    Jag kan inte hjälpa det, men i mina öron blir ändå statistiken märklig; betyder det att alla kvinnor som blir tillfrågade tackar nej och alla män som blir tillfrågade tackar ja?

    /astrid

  3. astridss skriver:

    Brabra.
    Så ska det låta! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s