Publik och publik…

Häromdagen spelade jag på ett café för SPF (Sveriges Pensionärers Förbund). Det kanske inte låter så flashigt när man ska berätta för andra vilken publik man haft, men sanningen är den att det finns ingen publik som är så spännande som en äldre publik när man spelar folkmusik.

I torsdags spelade jag på SPF Trossös torsdagscafé. Jag hade visst dragit extra mycket publik, sa mina värdar. Men det berodde kanske på det fina vädret…

Jag spelade och sjöng låtar och visor från hela Blekinge och berättade om spelmän och traditioner. Och det är en fantastisk känsla när man mitt i berättandet ser flera i publiken nicka uppmuntrande. Jag var ju tvungen att fråga om någon kände till bröderna Sjöström, spelmännen från Jämjö, och då berättade en kvinnan att hennes man var kusin med sonen till en av spelmännen.

Det är då man känner vingslagen, hur nära historien är oss, trots allt som kommit emellan med teknisk utveckling och sociala förändringar i samhället.

Särskilt här i södra Sverige finns det en glapp mellan traditionsbärarna på 1900-talet. Den nya tiden svepte hårt över länet och i släkter där man fört musiken i arv vägrar plötsligt en generation att hålla på med den gamla musiken.

Så när detta händer, när man ser hur nära vi är, då är allt forskande och övande värt varenda minut…

Detta inlägg publicerades i Folkmusik, Gig, Konserter och märktes , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s